Nyårshelgen har rusat förbi. Det nya året har dragit igång så smått och innan jag kastar mig in i det nya året fullt ut vill jag stanna upp och reflektera kring året som gått. Blicka bakåt och fundera över året som gått, hur det gått för min poesibok, var jag befinner mig, vart jag är på väg och vilka val/misstag jag kan lära mig av.

I början av året deltog jag i poesiläsning på Malmö stadsbibliotek. Temat var ekopoesi, poesiaftonen hölls i Gullbergrummet och för mig var det en spännande erfarenhet att möta publik och delta i en poesiläsning med gemensamt tema. Naturen är en av mina största inspirationskällor så temat ekopoesi kändes helt rätt i tid.

Känslan att se min egen bok på ett bibliotek för första gången upplevde jag i min hemkommun på biblioteket här i Svedala.

I samband med påskens konstrunda dukade jag upp en buffé av böcker ute på Nötesjö hotell- och konferenscenter.

I början av maj månad var jag inbjuden till Svedalas bibliotek för att hålla ett föredrag med poesiläsning. Kort därefter var det dags att delta i Litteraturrundan, på Galleri KVIS tillsammans med Birk Andersson, Joakim och Stina Larsson.

Under sommarmånaderna blev det bokhandelsdebut på Söderslätts bokhandel i Trelleborg.

Poesiläsning med öppen scen på Galleri KVIS i Svedala, i samband med Svedala kommuns kulturkalas.

En av höjdpunkterna var poesiläsningen i samarbete med Litteraturrundan, den 23 November i samband med bokmässan på Lunds stadsbibliotek. Vi var ett 30-tal författare som deltog i mässan och min placering i programmet var precis före Björn Ranelid.

Det har varit ett lärorikt år, då jag känt av både fördelar och nackdelar med att vara min egen förläggare. En svårighet med att vara sin egen förläggare är just att nå ut till bokhandeln och de större arenorna. Men vad bokförsäljningen gäller så flyter den ändå på med en och annan bok lite då och då. Jag blir lika glad varje gång jag lyckas nå en ny arena, varje gång det kommer en beställning eller när jag hör talas om att någon lånat min bok på biblioteket.

Min tes är att vi människor behöver poesi helt enkelt därför att den är utvecklande och välgörande för kropp och själ. Poesi triggar igång vår fantasi, vår kreativitet och hjälper oss att se möjligheterna i våra liv. Mina förhoppningar är därmed att du som läsare ska kunna landa, finna inspiration och glädje i, Våra andetag andas haikusommar.

Ta väl hand om dig och ha en god fortsättning på det nya året!

Christina Karlsson